Gästbloggare: Sanna om självkänsla och depression.

Hej alla Emmas läsare.
Som ni säkert vet så är jag en av Emmas bättre vänner i Sverige, även om vi inte har träffats än, men det händer nog i sommar! :)

Jag tänkte berätta lite om den kampen jag har med mig själv just nu. Igår var det 7 månader sedan min pappa gick bort, även en som betydde mycket för Emma. Han var min bästa vän och den som jag verkligen kunde prata med. Jag gick in i en depression redan innan han gick bort, det hände nog när jag förståd att han hade cancer och att han säkert inte skulle överleva, det var inte lätt. Det var i December ungefär som jag höll på att komma ur den. Hur då? Jag vet inte, det är en sak som jag aldrig vet, men jag började ta tag i mitt liv då, jag bad om hjälp och sa att jag inte klarade mer och det är nog det första steget för att ändra sig. Sedan har jag även underbara vänner som Emma och så en underbar klass som gör mig glad och sist och inte minst en helt underbar pojkvän. Det är viktigt att ha personer som gör en glad runt omkring sig när man mår dåligt, personer som ställer upp, eller bara skickar ett sms där det står att man är värdefull för dem, om ni bara visste vad det hjälper en person som inte mår bra. Idag är jag någorlunda ur min depression, men har en bra bit kvar att jobba för att vara helt ur den. Sorgarbetet är också rätt bra gånget, även om jag saknar min pappa och väntar på ett sms från honom varje dag så vet jag att han inte kommer tillbaka och att han har det bra.

Det är snart en vecka sedan något hände och jag bestämde mig att jag måste ändra mig ännu mer, jag måste ta tag i mig själv yttligare, så jag letade fram två böcker som min mamma köpte för ett par år sedan, och tro mig, jag är otroligt tacksam att hon köpte dem. De två böckerna är "Självkänsla nu" och "Mera självkänsla" av Mia Törnblom. Kan säga att om man har dålig självkänsla så läs dem, för man lär sig så otroligt mycket. Som tillexempel att Självkänsla och Självförtroende inte är samma sak.
 Jag är en väldigt tyst person som inte tar så mycket plats i ett rum, så som vi säger i teatern när vi pratar om status, ju högre status ju mer plast och så vidare. Det är för att jag blev mobbad genom hela grundskolan och nu när jag började gymnasiet så kändes det bättre, jag, som sagt, går i en underbar klass, idag pratar jag mer och lägger mig i diskussioner och ändå har jag så otroligt långt att gå för att få en bra självkänsla, eftersom jag hela tiden tycker att jag inte duger som jag är.

Så jag uppmanar er att ta tag i era problem om ni har några och om någon av era vänner mår dåligt, skriv eller säg något uppmuntrande, försök bara finnas där för dem så som ni funnits för dem om dem hade mått bra, och så ska ni alla bekräfta er själva, ni duger som ni är, det gör jag också, och Emma du duger också som du är gumman!


Tack Emma för att jag fick gästblogga i din blogg och hoppas att jag får göra det igen och att dina läsare tyckte om detta!
Kram Sanna

RSS 2.0